6082011
Efter ett år och någon månads uppbyggnad av murar runt mitt hjärta som ingen skulle kunna slå omkull, komma åt mitt hjärta och förstöra det åter igen så kom du. Underbara och finaste du. Du fick mig att ändra mig när de gällde kärlek, du fick mig att tro på den igen. Jag föll pladask för dig när vi möttes där på skolgården vid gungorna och vi krama om varann och tog varandras händer direkt och traskade iväg hem till mig. Du fick mig lycklig på ett sätt jag inte varit på riktigt länge, du fick mig att känna fjärliarna från tå till topp och det bästa av allt. Du fick mig riktigt förälskad.
Men sen kom små tjaffsen, bråken och du hade rivit varenda mur jag byggt åt och tillslut gick något sönder och de har gjort mig riktigt ont. Det var mitt hjärta. Så nu min fiende står jag på ruta nummer ett igen och bygger murar igen. Större, grövre och allt man kan tänka sig. Denna gång ska jag lyckas med att ingen kan komma åt mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
