25072011

Jag kan inte förstå att imorgon är det ett år sen så försvann ifrån mig. Ett år sen du bestämde dig för att gå skilda vägar, vara min vän istället för min kärlek. Vi alla vet ju hur det gick med det där "vänner".Det är sjukt att de gått så lång tid, kändes precis som de var igår ju. Känner smärtan, tårarna som rinner efter kinderna och landar på kudden. Hur jag måste kämpa för att hitta någon luft bland alla snyfftningar. En sak jag tycker är riktigt synd är att vi inte har någon kontakt alls idag, inte ens ett litet "hur mår du?" eller ett "hej", efter två år tillsammans är det faktsikt sjukt. Jag tänker iallafall på dig, undrar hur du har det, hur du mår, hur de går med allt. Jag hoppas du har det bäst, det förtjänar du om någon. Jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0