♥

Jag hatar att vara rädd. Det sjuka är att jag vet inte riktigt vad jag är rädd för. Rädd för att försöka göra som jag vill tror jag. Rädd för bilderna i mitt huvud som hela tiden spelas upp. Idag är det 5 dagar kvar tills lördag och på lördag är det 6 år sen bilolyckan och det sitter lixom fast klistrad där, varje ljud som jag hörde i smällen, varje ögonblick, bilder spelas upp hela tiden. Jag behöver bort härifrån så jag kan få börja om, börja om på MIN framtid. Inte sitta här i denna hålan och låta gamla äckliga minnen spelas upp vart man än går. Jag har iallafall tagit två steg framåt, ett kan jag berätta om. Och ett av stegen är att jag kom in på skolan i Göteborg fast har sökt om till en annan linje där (men skolan jag kom in på ligger fortfarande kvar) så nu är det bara att lilla JAG som inte fattar någonting tar tag i att leta boende. And it sucks att bara jag bryr mig och bara jag som hjälper mig själv. Visst jag har mina vänner men det är inte deras uppgift, det är mina föräldrar's. Dom ska hjälpa. Men jag antar att man kan inte kräva saker ur folk. Dom lever sitt och jag mitt liv. Thats how it is.